Den särskilda blomsterängen

I wanna run
I wanna hide
were the streets have no name

Ta mig med till den särskilda blomsterängen
håll där din varma hand över min kind
och viska dina längtans ord i mitt öra
låt mig stå ut

Evighetens badkar

Röda naglar sörjer hans hud
skymmer förortens syndiga fönster
med kunglig dekadens
och vissna kronblad
i evighetens badkar

Maktens garderob

Jag tömde maktens garderob
plagg efter plagg
med skuggans facit
och besudlade tårars ögon
i spegelskärvan
vid mitt ord

Underbara vara

Vi ska vara
nu genom då
underbara vara
se mig och gå

som jag talar
genomtränger
hungriga själars kontrakt
hänryckningens minut
minut till minut
för mig själv

Ingenting som jag

Ingenting som jag
med igår över mina axlar
ensamhetens doft vid min kind
i överhetens sköte
tydligt avskydd

Den dolda tiden

vi såg det samtidigt
det försvinnande talet
den dolda tiden
många gånger önskade vi
att vi glömt den
siffran, talet
bestämmelsen av våra dagar
100

Lättnadens svårighet

Syndsamt är att höra hennes röst
plågsamt oroar hennes tystnad
Härligt är att ha henne,
mest utanför

Körsbärsblomma

den saknade överraskningen
kom till mig
en knuten hand vid min
sängkant
spränger kärlekens soldat
före vanmaktens klingande
avsked
som vi grep i ämnet;
körsbärsblomningens vackra
dagar, Japanrosa

Auktion

hennes varma grader
brände min hud
skuggade mina tankar
en sommarmorgon
när vår sädessärla promenerade
på auktionens mark


alla dessa grader.

Kärlek

i en obefintlig överblick
han mötte sin ängel
högt över den egna världen
som han log
förtöjd genom kärlek

Oändlighet

En skör vinge
vilande på arg asfalt
som han väntade
sekunder av ingenting
nekad i oändlighet
för den ljuva doften

Tidstress

Tiden som jag önskar
Tiden som jag inte har
Tiden som borde finnas

Kanske man skulle skriva
10 tankar om Bodil Jönsson.

Eld

Det fanns eld i hennes öga
den mest sällsamma kvinna
med två tärande vindar
skärande i sin kropp

Till sista andetaget

Jag ser dig
inte genom fönstret
utan genom mig själv
dold av det förflutna

Viskningar

Som viskningar
bara du kan höra
en plågad röst
kom till mig
rid mitt kön
smek mitt vidriga anlete
med dina varma behag

Bekant

Hon slängde på luren
trängd av min nyfikenhet
blyg för sin röst
många gånger övertalade jag henne
med ovanligheter
kanske för att det var bekant

blänkande läder

I en melodi
ett ljud av läder
så strängt rodnad
det nästan blänker
i takten sjunger någon
hard core Fader

Eken

Eken
med roten i djurgården
fångar ljudet av mitt hjärta
till kronan av ditt verk
Plikten framför allt

Symfoni

i en storslagen symfoni
fann vi uppgraderingen
av oss själva

Luder

Min Älskade sa du
orden vilade på huvudkudden
många år
på nya örngott
tills orden bleknade
och du skändade mina tankar
Dina ögon var blå