Debut

Åkte genom Muskötunneln och kom ut till ett nytt land där ord, tankar och drömmar blev till sanning och materia.

Välkommen att tjuvkika på lejonblogs lyrikdebut till höger

Sanning

jag vill inte att du ska se mig
jag vill inte att du ska höra mig
du ska bara känna mig

för endast där finns mitt rätta jag

Badkar Blå

jag stiger ner i det blå badkaret
badkarsslangen droppar tyst
i förväntan
när jag sluter min ögon
slingrar den sig fram
och tar strypgrepp

Malin Manual

varje sekund beskriver jag mig själv. när jag ler. när jag skrattar. när jag gråter. men varsam är min beskrivning. ty mitt förnuft lockas lätt in i fällor. ibland får jag skrämselhicka. och ber till Heliga Ande.

Big Jee

“I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet. Gud sade: “Varde ljus!” Och det blev ljus. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den första dagen.”

genom ett förstoringsglas ser jag hennes storhet

bra så.

Growing Leijon

en tvärsäker cell i min kropp meddelar mig plötsligt att jag är tråkig. jag granskar meddelandet och lutar mig därefter tillbaka med ett lugnt leende.

är jag stor nu?

Virrikokko

flum i luften
flum i huvudet
outrättade mål
ständiga utkast

en förbaskad skärpning tågar in i mitt kropp.

Ny blogg kommer inom kort.

This Year's Love

112

mjuka strån faller
från hennes huvud
ramlar till marken
sprattlar i svaghet

hon håller andan

sekund. minut. timme. dag. natt. vecka. månad. år.

sökare

den som söker utåt drömmer
den som söker inåt vaknar

världen

November

jag färdas med änglaskvadronen på väg mot söder. låter min hand dansa utmed glimrande sand. lämnar vemodigt ansatta tankar ur min svartaste sorg. jag färdas i växlande sommar och höst. osäkert var. men blicken min käraste, blicken från dig är alltid min evigaste tröst.

Kärlek i November. Och allt annat med eller utan namn.

Blue Love

mina andetag spänner hans blå segel
han, han som tyr sig till sig själv
i rampljuset utan att må bra
ta min hand
jag är överallt

kärlek och godhet är min besättning

Kvick i trappan

jag promenerar i frälsning
gör inte det jag ska

precis som du.

Amen.

Tätort söder

trångt på trottoaren idag
en kall vind slår mot min kind
jag letar efter reglerna i spelet
jag försöker ta en bild


jag kan förlora helt.

Lakrits

Framtidens skugga

Vad vet du? Vad vet du?
Det är farligt att säga.
Jag känner lyckan i min hand, lyckan själv,
jag har turen, den stora turen, i mina fingrar.


O underbara tur!
Jag hör till dem som tro på sin stjärna:
det är att gripa ödets hemliga makter.
Vad kunna ödets hemliga makter då man griper dem
med händer starka av sanning.


Fördärvliga ord, fördärvliga.
Men min stjärna förnekar sig ej.
Inför min stjärna, som hotande står,
jag känner min otillräcklighet.
Var skall jag få den tunga hand som fattar svärdet?
Man frågar mig icke, säger min stjärna,
mänskobarn, hölj ditt ansikte för det ofattliga,
det egna, det egna skall giva dig kraften.

Edith Södergran

Att känna någon

Fast jag mekaniskt öppnade en människas hjärna skulle jag aldrig få veta vad som finns där. Och frågar jag är det inte säkert att svaret är ärligt.