ibland är jag som andra människor
låtsats att solen går ner
och det är okej
tankar och ord som hukar sig
utan dynamit
det är en mörk bild
4 juli 2007
3 juli 2007
Du är min sol
Med dina vackra ögon ser jag ljuset
som mina blinda ögon inte skönjer
på dina skuldror bär jag tunga bördor
som passar illa mina halta fötter
på dina vingar flyger jag som fågeln
det är din själv som leder mig till himlen
du avgör om jag rodnar eller bleknar
i solen fryser, värms i kalla dimman
om du vill något så vill jag detsamma
de tankar som du har är också mina
och orden får jag av din andedränkt
som månen lyser av ett sken som solen
om natten lånar ut, så syns jag ej
förran jag tänds av dig
du är min sol
av Michelangelo
som mina blinda ögon inte skönjer
på dina skuldror bär jag tunga bördor
som passar illa mina halta fötter
på dina vingar flyger jag som fågeln
det är din själv som leder mig till himlen
du avgör om jag rodnar eller bleknar
i solen fryser, värms i kalla dimman
om du vill något så vill jag detsamma
de tankar som du har är också mina
och orden får jag av din andedränkt
som månen lyser av ett sken som solen
om natten lånar ut, så syns jag ej
förran jag tänds av dig
du är min sol
av Michelangelo
1 juli 2007
Never
hon kom från vardagens doft
med ett vidöppet hjärta utan sorg
dansant för allt i dur
ack, nu ringer klockan;
skör manlighet
dold i en komplimang
fastkedjan i sin egen önskan
ser hon ingenting
hon lägger sig på rälsen av sig själv. aldrig någonsin rörd.
med ett vidöppet hjärta utan sorg
dansant för allt i dur
ack, nu ringer klockan;
skör manlighet
dold i en komplimang
fastkedjan i sin egen önskan
ser hon ingenting
hon lägger sig på rälsen av sig själv. aldrig någonsin rörd.
Bara mig
hon känner av mig
rytmen av mina tankar
tyst som ett regn
hon känner av mig
andetagen av visdom
dyrbart som fullmånens ljus
hon känner av mig
bortom radioskuggan
hon som viskar som ömhetens gudinna
rytmen av mina tankar
tyst som ett regn
hon känner av mig
andetagen av visdom
dyrbart som fullmånens ljus
hon känner av mig
bortom radioskuggan
hon som viskar som ömhetens gudinna
Perfect Voice
jag väcker mina ögon
för allt som är vackert
riktat mot det himmelska målet
två röster sveper över parketten
viker ihop ljuset
om jag bara kunde tyda den
den andra rösten
vem är du?
för allt som är vackert
riktat mot det himmelska målet
två röster sveper över parketten
viker ihop ljuset
om jag bara kunde tyda den
den andra rösten
vem är du?
blå stillhet
du
den stora gåtan
bortom hinder
du
den stora tystnaden
bortom orden
du
det stora rummet
där jag lär mig stillhet
du växer i djupsinne
och jag lämnar min dröm
den stora gåtan
bortom hinder
du
den stora tystnaden
bortom orden
du
det stora rummet
där jag lär mig stillhet
du växer i djupsinne
och jag lämnar min dröm
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)